LAILA PULLINEN

Laila Pullinens skulpturer har sina rötter i den klassiska skulpturens material och processer. Hon arbetade främst med brons och olika stensorter, såsom marmor och mindre kända finska graniter.

Efter att ha utexaminerats från Bildkonstakademin i Helsingfors 1958 studerade Pullinen vid Accademia di Belle Arti i Rom med ett UNESCO-stipendium och arbetade därefter omfattande i Italien under tidigt 1960-tal.

Hennes arbete väckte uppmärksamhet vid Venedigbiennalen 1964, där hon knöts till den välkända milanesiska galleristen Gian Ferrari. Samarbetet avslutades när Pullinen återvände till Finland 1966 för att skapa det storskaliga explosionsreliefverket Aurinko tunturissa för världsutställningen i Montréal. Pullinen var också en av grundarna av den inflytelserika 1960-talsgruppen Maaliskuulaiset.

Laila Pullinens skulpturer har sina rötter i den klassiska skulpturens material och processer. Hon arbetade främst med brons och olika stensorter, såsom marmor och mindre kända finska graniter.

Kärnan i Pullinens konst ligger i en kraftfull Informell formuppfattning och en stark vilja att göra det osynliga synligt. I de grova, draperade ytorna i hennes skulpturer kan man se fragment av antika ideal och klassisk skulptur, medan de polerade partierna lyfter sig lidelsefullt ovanför dem, som ande eller immateriell styrka.

Pullinens verk är permanent tillgängliga för allmänheten i Vanda, i skulpturparken som etablerats på Nissbacka gårds marker. Den historiska herrgårdsmiljön har förvandlats till ett Gesamtkunstwerk, där verk från hela hennes karriär visas, inklusive prototypen för hennes monumentala jordreliefserie Muinainen meri (1984).

Pullinen fick Pro Finlandia-medaljen 1969. Hon utsågs till Årets konstnär 1975, erhöll hederstiteln professor 1995 och promoverades till hedersdoktor vid Bildkonstakademin 2006.

Bland Pullinens betydande offentliga verk finns: Maila Talvios minnesmärke Itämeren tytär (1970) i Mejlans; reliefen Ajatus (1975) i Finlandiahusets lobby, skapad till ära för ESK-konferensen; Ajan henki – aineen vanki (1976) i Dickursby; Yrjö Kallinens minnesmärke Valaistuksen tie (1986) i Uleåborg; Muusa / Runoilijan aukio (1989) i Hervanta samt Ikaros (2012) i Åbo.

Laila Pullinen i konstnärsmatrikeln.

Laila Pullinen på Wikipedia.