MAGASIN

Sedan 1985 har det naturstensbyggda magasinet fungerat som skulpturparkens främsta utställningslokal – dess själ och dess minne som sträcker sig över årtionden.

Pullinen tillägnade även Nissbackas gamla spannmålsmagasin åt konsten. Denna magnifika stenbyggnad har i 40 år tjänat som utställningsutrymme för museets kärnsamling. Här visas Pullinens konst från 1950-talet ända till 2000-talet.

Magasinet från 1924 är skulpturparkens själ, ett minne som sträcker sig bakåt genom årtionden och symboliserar det värnade arvet från historiska Nissbacka. Den första utställningen, Ahdistus (“Ångest”), hölls här 1985. Dess titel syftade på rädslan för Nissbackas förstörelse och Pullinens syn på en samtid blind för historia och skönhet. Under många år hotades området av nybyggnation, då man planerade bostäder i området. Pullinen och hennes make Carl-Magnus Ramsay lyckades skydda platsen och rädda den från exploatering. Vid omvandlingen till utställningslokal på 1980-talet gjordes endast små ingrepp: träförsedda ventilationsluckor glasades in och mellanplan öppnades för att släppa in mera ljus.

Efter att området blivit museum har den permanenta samlingsutställningen fortsatt att visas här. Magasinets hängning ger en översikt av Pullinens omfattande produktion, inklusive verk från hennes studietid på 1950-talet. De tidigaste skulpturerna härstammar från tiden då hon studerade vid Akademin för bildkonst i Ateneum. Verk från 1950- och 60-talen visar hennes utforskande av material – trädstammar, skrotmetall, travertin och de tidiga skal-liknande bronsgjutningarna – samt utvecklingen av hennes formspråk.

Studierna fördjupades i Italien där hon hade ateljé i Villa Lante i Rom. 1960-talets verk bär tydliga spår av antik påverkan, både i materialval och i de mytiskt färgade titlarna.

Utställningen byggs kring tre sällsynta verk: arkivexemplen av tre av hennes centrala verk från 1970-talet – Jeanne D’Arctic, Hengen Peili (“Andens spegel”) och Arktinen Afrodite (“Arktisk Afrodit”) – varav det sistnämnda visas både som liten variant och i mörkpatinerad ”svart” version. De bredpolerade bronspassagerna är i sin natur inomhusskulpturer, liksom sten-och-brons-kombinationerna från 1960-talet.

Magasinet rymmer även ett urval av Pullinens figurativa porträtt av familjemedlemmar och samarbetspartner. I dessa verk sammanfattas Pullinens intresse för att visuellt uttrycka en människas inre väsen snarare än yttre form.

En tredje sektion består av miniatyrmodeller av jordreliefer utförda annorstädes eller av monumentala verk som aldrig realiserades. Här visas småskaliga modeller av Yrjö Kallinens minnesmärke Valaistuksen tie (“Upplysningens väg”, 1989, Uleåborg), Muusa (1988, Tammerfors) och Itämeren tytär (“Östersjöns dotter”, 1971–90, Helsingfors).